Förstörd människosyn?

Vid en av mina många utläggningar om hur folk blir idioter så fort de kliver innanför dörrarna på snabbmatsrestaurangen X till alla de anställdas dagliga vånda så påpekade min käre bror att det nog var dags för mig att byta jobb. Jag kan vara benägen att hålla med. Misstolka mig rätt, jag gillar att jobba där, och det har försörjt mig genom år av studier så att jag än i dag inte har ett öre i studieskuld, men min människosyn har nog fått lida lite. Men jag tänkte att när jag väl kom ut som full-lärd trädgårdsmästare så skulle allt bli mycket bättre. Jag skulle bli en vänligare människa med en öppnare syn på människor och så vidare... ja ni förstår hur vilseledd jag är.

Har varit ute på min första praktikvecka hos en anläggningsfirma där de är hur snälla som helst. Jag har inte behövt jobba så hårt, men jag har fått köra minitraktor, göra lite beskärning, åka lastbil och hjälpa till med pålastning av ris osv. Mest har jag dock hjälpt till vid beskärning av plataner från lift. Nå, jag har mest stått på marken, samlat ihop grenarna, flyttat koner och försökt hålla folk från att ta livet av sig.

Det är här jag har insett att min människosyn nog inte kommer få sig något fantastiskt lyft även i min nya karriär som trädgårdsmästare.

Tydligen har den ekonomiska krisen spridit en självmordsvåg genom det svenska folkhemmet. Eller åtminstone en benägenhet för att utsätta sig själva för potentiellt livshotande situationer. Suicide by cop har blivit ersatt med suicide by gardener... Ok, lite väl magstarkt kanske, men jag kan fortfarande stolt stå vid banderollen "Folk är idioter".

Låt mig måla upp situationen för er... En smal gata mellan hyreshusen med en relativt bred gångväg på var sida kantad med en lika bred zon där kommunen har någon form av körsbär planterade. Det ser lika dant ut på båda sidor och vägen i sig är så pass smal att bilarna som passerar där kör tämligen sakta. Det är alltså inga problem eller större oangelägenhet att maka sig över till den andra sidan.

Vår lift är tokstor och tar upp -hela- gångbanan. Den är dessutom så klarorange att den kan få blinda att hajja till. På var sida om liften har vi två likaledes orangea koner utsatta ca två-fem meter bortom liftkroppen och två-fem meter bortom korgens placering (beroende på hur långt armen är utskjuten.) På utrymmet mellan körsbärsträden lägger vi riset så sammanfattningsvis är det mer än tydligt att beskärningsarbete pågår och det finns egentligen inget utrymme för gångtrafikanter att gå på utan att hamna rakt under korgen där även de tämligen stora grenarna rasar ned med jämna mellanrum.

Ändå måste jag, förutom att släpa undan grenarna, skära ned dem så att inte rishögen blir ohanterligt stor och flytta konerna allt eftersom beskärningsarbetet fortskrider, dessutom hela tiden hålla koll så att folk inte travar rakt emellan konerna och in i arbetsområdet. Man blir nästan mörkrädd för hur många som oförstående stirrar på mig när jag markerar att de ska gå RUNT.

"Men jag går ju inte under korgen"
"En halvmeter till sidan räknas inte... Grenarna som kommer neddimpande kan vara uppåt tre meter och släpps de från sju meters höjd så finns det en överhängande risk att de studsar.... Jag har hjälm och koll när han släpper dem där uppifrån - du missade just två meterhöga koner och en maskin stor som en van... Förpassa dig till andra sidan"

Hade dessutom två små knattar som var på väg att knata rakt in under korgen innan jag hann få syn på dem. Den ene killen flyttade sig när jag sa åt dem, men den andra fortsatte obekymrat rakt fram tills jag fick tag om hans arm och drog honom åt sidan. Först försökte han urskulda sig med att "han inte visste". Jag iddes inte ge honom en föreläsning om att varningskonerna var där av en anledning utan sa bara att det var lugnt så länge de höll sig utanför arbetsområdet när de gick vidare. Så runt gick de men när de passerat de andra konerna vänder han sig om och proklamerar att han ska säga till sin pappa så ska han komma och spöa mig.
Verkligen?
Så på listan har vi nu:
*Folk är idioter
*Folk är självmordsbenägna
*Folk har uppmärksamhet badboll
*Folk kan inte uppfostra sina avkommor
*Föräldrar tar potentiellt till våld mot folk som förhindrar att deras barn kommer hem med allvarliga skallskador/inte kommer hem alls

Men om man inte tar med folks idioti i beräkningen så har jag haft jättekul den här veckan. Det är alltid lite läskigt att börja på ett nytt ställe och det tar ett tag innan man kommer till rätta. Som praktikant känner man sig dessutom väldigt ofta väldigt mycket i vägen. Men min arbetsledare har försäkrat mig om att jag varit jätteduktig, inte i vägen alls, och omtyckt av alla så jag tar det som ett gott tecken.

Vad det gäller liften... Tja, jag har inget liftkort så jag får egentligen varken köra eller arbeta från den, men jag fick följa med upp en dag och några grenar tog jag minsann bort. Helt underbar utsikt och det var roligt att försöka klura ut hur vi skulle placera oss för att få in den toklånga armen in i trädkronorna.

Sån här fin utsikt hade vi från korgen.

Och med ett sånt här fall kanske det är tydligare att folk borde pallra sig över till andra sidan? (Konerna står inte där de ska då vi precis höll på att flytta liften för att komma fram till nästa träd. I vanliga fall står de som sagt ett par meter framför själva liften)

Även om jag står fast vid mitt tidigare uttalande att folk är idioter kan jag dock eventuellt fundera på att rucka på idéen om att våld löser allt... CRAMO har nog en poäng, iaf när det gäller hyrda maskiner... :P

Drottningens katter

Har nu skrivit ca 14 sidor på mitt projektarbete... utan att egentligen ens ha kommit fram till vad det handlar om... Men det går fantastiskt långsamt iaf. =D

Hur eller hur var jag tvungen att sparka liv i min gamla mobiltelefon för att få tag på en bild jag behövde till arbetet och snubblade då över en hög bilder på våra små dampbarn och vips hade jag en ursäkt att smita från arbetet en stund. För vem har inte väntat, bitit på naglarna och frågat sig när dessa hårbollar ska få ett eget blogginlägg?! ... kanske inte... Men då kan ju ni gå och göra något vettigt... som att sova... har hört att folk gör det halv tre om nätterna.

För er som är kvar vill jag presentera våra två små sötnosar, Fafnir och Lorelai (Lailai). Fafnir är den store Ragdoll-bollen och Lailai är... tja... den andra...



De är som katter är mest antar jag. Håriga små sötnosar som sällan gör det man önskar att de gjorde. Tappar man bort dem behöver man bara lägga ett A4 på golvet eftersom åtminstone en av dem kommer infinna sig inom fem sekunder, lägga sig på sagda papper och sedan prompt somna. Skulle detta gälla en påse gäller regeln att lagd påse ligger och den förvandlas omedelbart till kattbostad. Städade ur vår klädkammare för ett par veckor sedan och hittade då en abnorm mängd påsar av sån där vävd plast, typ stora blå IKEA-påsar. Vet inte var alla kom ifrån men ut åkte dem iaf. Detta visade sig dock vara ett problem då dessa påsar genast var tvugna att inhysa en katt... Men med två katter och ett tjog påsar blev paniken stor... hur skulle de kunna bara ligga i en påse? Det gick ju inte för sig... Tillslut gav dock Lailai upp och Fafnir fann sig herre över påslandet.



Curiosity killed the cat må så vara, men jag kan lova att det finns inget mer obehagligt än att ha en katt sittandes och tokstirrande på en helt utan uppenbar anledning. Lailai har sitt utkikstorn från en av köksstolarna där hon brukar stå med framtassarna på ryggstödet och inspektera de få tillfällen det faktiskt förekommer matlagning.


Medan Fafnir föredrar en mer närgången taktik. Han är inte så stor på idén om att bli klappad, men han sitter gärna upptryckt mot en och stirrar uppmanande på en och man kan nästan höra honom tänka: "Jag vet att du hör mig, människa... Du ska lyda min befallning... Nej... inte klappa på mig... sluta! Gha... smutsig... nu måste jag tvätta mig.. igen!"

Den här bilden togs när jag försökte plugga till slutprovet i växtskydd... Ni förstår hur bra det gick då han satt där i gott och väl en kvart och bara glodde på mig. De försöka psyka mig, det är vad de gör... -_-



När det gäller sömn så däckar de lite överallt, men favoriten är kattställningen i datorrummet. Lailai är drottning över tornet då hon är den enda som kan ta sig högst upp, men längre ner finns en liten katthängmatta som också är mycket populär. Som ni kan se är den inte så stor och oftast är det någon kroppsdel som hamnar utanför.



Märkligt nog brukar Fafnir lyckas bättre trots att han är tre gånger större.



Det kan dock bli lite obehagligt ibland när han bylsat ihop sig och allt man ser är en liten kudde av fluff som endast kommer till liv om torrfoderautomaten skulle råka mata ut lite mat.



Bah... sockerrushen håller på att avta... Mer cola och åter till plugget.

Tjipp och hej!

Bokrea och Shirley Temples

Gav av någon anledning min käre pojke uppdraget att väcka oss i morse... det slutar aldrig väl. Och mycket riktigt gick det, nå låt oss säga att det inte gick helt enligt planen. Vi vaknade till liv vid lite över ett. -_- Vi hade därmed lyckats missa telefontiden till våra hyresvärdar med flera timmar och fick inte heller idag svar på vad fasen de pysslar med eftersom de inte hört av sig om vår uppsägning än. Istället blev det att bylsa på sig och åka in till Malmö.

Första stoppet var Bokia och bokrean där jag hittade en handfull trädgårdsböcker, en kokbok till mamma och (på min pojkes uppmaning) en svensk-skånsk ordbok. Det sista är lite sent påtänkt. Jag hade möjligtvis behövt den för ca fem år sedan då jag inte förstod ett dugg av vad folk sa här omkring, men nu kanske den kan komma till hjälp när vi har gäster... den kommer dock inte få, som herrn i huset påstår, ersätta Svenska Akademins Ordlista vid spel av Alfapet.

Därefter tittade vi in på Byggfabriken och gick och dreglade över nyproducerade gamla handtag, strömbrytare och kakel.




Det är naturligtvis inte riktigt realistiskt att vi skulle lägga 300-500 spänn för en strömbrytare, men det är alltid trevligt att drömma. Förälskade mig dock fullständigt i ett handtag och framför allt låset till detta handtag.

Är det inte helt underbart? I wants it!! Men för 650 spänn hamnar det rätt långt ner på inköpslistan. Jag tror tyvärr inte något av handtagen, speciellt inte de som behöver nyckellås, är i akut behov av att bytas ut just nu.

Efter besöket på Byggfabriken blev det Burlöv och lite mat innan vi skulle hem. Det var tanken i.a.f. Men pojken hittade Assassins Creed II på Game trots att vi inte skulle köpa fler spel eller filmer innan vi kommit i ordning i huset. Av någon mirakulös anledning uttalade jag mig inte om detta inköp vilket annars hade kunnat stå mig dyrt senare då vi travade in på en inredningsbutik och snubblade över en stor hallspegel och hylla som vi suktat efter hur länge som helst. Det var sista exemplaret och nedsatt med halva priset... Så, så bra gick det för oss att spara pengar inför husflytt. -_-'

Shoppingdagen avslutades för pojkens del på systemet och för min del på Citygross där jag inhandlade sånt där rött mojs och Ginger Ale så jag kunde testa att blanda min alldeles egna Shirley Temple. Det blev rätt gott, men något highball glas fanns inte att tillgå, lika lite sugrör och de där förbannade inlagda körsbären kommer inte över min tröskel. Men nu har jag i vilket fall... (traskar ut i köket och kollar) ...grenadine (!) så jag kan ordna egen dricka om vi är bortbjudna någon gång. Uppenbarligen gör det folk fruktansvärt illa till mods att ha en person som bara dricker läsk med i sällskapet. Men det är slut med det nu... jag är typ vuxen... och dricker drinkar minsann... Även om det så bara är läsk med fin färg och extra smak.

Har förövrigt lyckats få iväg det ena arbetet och kommer bli färdig med förberedelserna inför provet ikväll. Så är det bara ett helt projektarbete kvar innan nästa fredag.

I am truly the queen of procastination...

Skånetrafikens nya, gamla teknik

Skånetrafiken har infört ett system liknande det som redan finns i Stockholm, där du kan köpa din biljett i mobilen. Det är en väldigt trevlig idé och styckpriset är även billigare än om du köper biljetten kontant.

Det finns dock en liten hake. Du måste ha en mobil som du kan gå ut på nätet med, sk. wap-telefon. Det fungerar dock INTE om du har en iPhone, eller någon slags mobil med android plattform.

Du måste alltså ligga i något slags gråskikt där du köpt en mobil de senaste tre, fyra åren som stödjer Java, men inte en så pass ny att de är någon av de modellerna som faktiskt är utvecklade för att du ska ladda ner aplikationer till dem och göra det smidigt för dig när du surfar.

Kändes det verkligen lönt att gå ut med det systemet? När du styckat ner mobilägarna som passar i det facket så har du kanske hälften som känner sig så pass bekväma med sina mobila kunskaper att de skulle kunna använda sådana tjänster och sedan en ännu mindre del som åker buss så regelbundet att det är lönt för dem att ladda ner aplikationen och använda den.

Vidare så måste du ha konstant uppkoppling som jag förstår det under hela resan eftersom nedkoppling efter köpt och mottagen biljett kan riskera i att den försvinner och blir det sedan kontroll så får du betala 500 spänn för att du åker utan biljett. Så de 10 % rabatt man får på biljettpriset lär vägas upp av kostnaden för internetuppkopplingen. Om ditt batteri råkar dö räknas det som om du tappat bort din biljett och du får även där böta 500 kr vid ev kontroll.

Det känns som om det varit billigare och mer effektivt i längden om de köpt in Stockholms system där du skickar ett sms med vilken sorts biljett du vill ha och hur många zoner den ska gälla för så får du ett sms tillbaka med din biljett som är giltig i typ 20 min. Men tjänsten fungerar smidigt och du kan tekniskt sett förbereda ditt sms och sen bara skicka det när du står i kö för att gå på så hinner du få tillbaka din biljett innan du kommer fram till busschaffören och allt är frid och fröjd.

Ska kanske maila Skånetrafiken och tipsa om detta brillianta förslag... men först ska jag bli frisk... och färdig med allt skolarbete... och mindre gnällig på min blogg... ;P

Gråt imorgon över vad du inte gjorde idag

Jag skulle plugga i helgen... jajjamen... göra färdigt ekonomiarbetet så det var fritt fram att avsluta projektarbetet nästa vecka. Men så blev det inte.

Har visserligen jobbat natt fredag och lördag vilket har misshandlat min dygnsrytm rätt rejält, men jag har ändå inte sovit bort hela dagarna. Vad jag däremot har gjort är att spela Alfapet med min pojk. Dag ut och dag in. Vem kunde ana att Alfapet var beroendeframkallande?

Min käre pojk tycker också att det är hysteriskt roligt att påpeka en annan sak. Jag skriver rätt mycket, rollspel och dyl. Jag älskar böcker och är det något jag kan impulshandla så är det just böcker. Vilket också innebär att jag läser en hel del. Jag gillar korsord och har ordpussel på min mobil... och ändock... trots detta ligger vi aldrig långt ifrån varandra poängmässigt. Så här långt har jag förlorat hälften av gångerna... till en dyslektiker... ;P Min pojke är awesome!

Tillbaka till modersmålet

...för min moders skull faktiskt. Tror inte jag har några internationella läsare i vilket fall så det gör nog inte så mycket ;P

Har just vaknat från nattskiftet. Jag var kassans onda drottning hela natten...

"Nej du får inte sitta på kassadisken och äta.... För vi serverar mat på den, inte från din rumpa"

"Nej du får inte sitta på borden.... Folk äter från dem, och vill inte äta från din rumpa plus att de är uppsatta av människor med ej fullbördig kompetens och kan därför rasa ihop utan förvarning"

"En cheese.... *blir avbruten av en annan gäst* Salt och peppar är slut? ((borttagna för vi har fyllesäkrat condimentbordet)) Ge mig någon sekund bara så jag kan... Hur du förväntas kunna äta utan salt och peppar? Tja om du bara ger mig nån sekund så att jag kan avsluta den här killens beställning så behöver vi aldrig veta eftersom jag ska ta fram det åt dig då... Jag förstår att bristen på salt och peppar är ett avgörande problem för dig ((bland såååå många andra)) men ju längre du står och skriker på mig ju längre tid kommer det ta innan du får dina älskade kryddor"

"Om du inte får burgaren precis som du vill ha den så kommer du kasta den i ansiktet på mig? Tack för varningen men det finns inget behov av den tonen, jag har skickat ordern till köket och jag är säker på att den blir som du önskar... Det skiter du i och du tycker jag ska passa mig? Här, varsågod, pengarna tillbaka, dörren är där"

"Tyvärr kan jag inte skicka med en extra cheeseburgare "bara för att jag är så söt", det är stöld ur företagets ögon. Du vill istället ha en ny cheeseburgare för den du faktiskt betalade för var kall... bränd... och smakade konstigt? Vännen, du och dina tre polare är de enda gästerna här och jag såg dig med gott mod äta upp hela sagda burgare... Jag tror inte det var så farligt"

Jag gillar faktiskt mitt jobb, bara inte alltid människorna som handlar där.

Show me the money!

Called CSN today... and this time I got to talk to the sweetest administrator ever.

I explained the situation to her and there was a bit of silence while she went through my documents. Then she asked if another administrator really had told me to apply again. And you could hear she was sighing on the inside because this co-worker of hers had apparently not bothered to scroll down when checking my papers. But she said she'd happily send me a new form where I can confirm I'm in school and doing well, which is what the other one should have done in the first place which would have saved both me and them a whole lot of work, wait and trouble.

So all in all... if I'm lucky... I might get my grants next month or so... which is about two months before I'm all done and graduate... -_-

But at least my faith in the wonderfully, competent staff at CSN is restored. I just need to stay away from the bad eggs in the future.

There's no pleasing CSN

There are a lot of people complaining about CSN and how they seem to be able to fuck things up just for the sake of doing so. I have never really been one of those people. My dealings with CSN have for the most part gone quite smoothly. The few bumps in the road have been fairly swiftly taken care of by understanding and lovely people at their helpdesk.

Until this last semester...

I can understand that things can get messed up because you misunderstand what box to check or what forms to fill out and you don’t take the time to ask and make sure. But this mess started with very specific instructions on how to fill out the forms so we would get the grants for the summer weeks. And believe me, they were VERY specific orders from our CSN liaison in Lund. Everyone in our class filled them out exactly the same way... it ended up with half of us being granted the money, a quarter denied them all together and a quarter of us denied it until we sent in another form and basically redid the whole application...

Right there you might get that: “Waaaaait a minute”-feeling…

Well, we who got denied got the explanation that the way we had applied for the summer weeks was WRONG, so completely and utterly wrong that the instructions could not possibly have come from them...

So we sighed and complied with these new terms and applied again.

Now when doing so I applied for this semester as well and around Christmas I got the form which the school has to sign to confirm I'm there and doing what I'm supposed to. I immediately realised I would loose it before school started but I tried to be good and put it in one of those "I'll know I put it here"-places. Naturally it was gone when school started.

So I called CSN and asked if I could have another one and got the answer "No, you stupidhead... now you have to apply for that semester all over again... duh!" Well... that was the consensus of the conversation anyway. So I sighed and waited for the new forms which I filled out, got it signed by the school and sent back... Now almost a month later I get a note saying I'm denied the grant because I have already sought for this semester and got a verdict for that... which is to say I'm supposed to get the grant as soon as I've sent them the form confirming I'm at school and doing well... which I have to get another one, but can't until I've reapplied... which I can't do because they have already given the thumbs up.... Gah!!!

Do these people talk to eachother? Do they even follow the same rules?
There's just no pleasing them...

We've got too much crap

We started packing this weekend... We will not be moving until mid-April but we thought we might as well get started so we don't have to do it ALL in one day later on.

We managed to cram most of our drawing- and tattoo supplies into a couple of boxes. Tias had one or two filled up with computerparts and I stuffed a few with the larp-gear and general knicknacks like vases and dragons... holy crap on a cracker do we have a lot of dragons. I blame Tias...

Anyhoo, at the end of the day I found my darling slumped over by his desk. His eyes were filled with such resignation I just had to ask what the matter was... With a little sigh he glanced about the room before turning to me. "We've been packing all day, and it doesn't even show... we've got too much crap... "

And there's more to come... We have a kitchen table with chairs, a bed, two sofas, a couple of lamps and an unknown number of boxes waiting for us to come get them in Kalmar... Lucky for us the house is big, because we're going to need every square inch of it.

Apart from packing we went into Malmö to look at tiles and other things for the bathroom we have to re-do. I think we found everything we wanted so now we just have to find someone to do it and see how much it will cost us. Hopefully we'll have the whole process started by September, but we'll see… until then we'll be keeping to the downstairs bathroom just in case.

Alas the queen of procrastination can ramble no more for she will have to take her leave and go back to the dark and gloomy world that is schoolwork. Pity me...?

Trees are awesome... people? Not so much...

I felt kind of guilty about the last entry and in particular the picture. I have asked Zofia for permission to use it... I just didn't really wait for her to say it was ok... which makes it not ok I guess... But I hope she can forgive me, and if she does not she has my word that I will take it down immediately.

Anyhoo... I wanted to show you I have some pictures of my own of more or less abused trees and how they deal with it.

The first pictures were taken outside the hospital in Lund. The protections around the tree has most likely got hit by a car and thereby got this deformed. It did it's job and protected the tree, but the people responsible for the trees did not do theirs. Instead of replacing them the tree guards have been left pressed against the tree for a good two or more years, forcing the tree to try to grow around the metal.

Now the tree would most likely have survived, but I was still glad to see the guards removed and replaced when I visited last fall... A couple of years too late, but they got it done. ;P

There were trees planted in the same manner as these along street after street in a newly built area. You can't see it too well in this picture but the trees are literally planted less than a meter from the house with their branches growing into the spouts and roofs. We got sent there to prune these poor bastards and we did what we could, but it felt like time wasted. The trees were planted inches from lightposts, electrical cabinets and as I said before... the houses... They had no proper growing ground and will never become fully grown before they die or has to be taken down so they won't do any damage to the houses.

I just want to know one thing: Who let this landscape architect graduate?

This isn't really man-made... But for some reason the stem started dying, perhaps it got injured and fungus got into the wound or the tree simply became too old... In any case the trunk started withering away from the inside, but remained standing from the living parts in the outer parts of the trunk. (Please excuse my explanations. My English isn't really that great when it comes to gardening and technical terms). Anyhoo, what then happened was that the crown of the tree sent down shoots and created a new sort of trunk. Surviving no matter what, it seems...

Lastly, this is man-made and awestriking. At Östra Kyrkogården ( I think, if my memory serves me right ) they have created this colonnade of limetrees all grafted together. I can't even begin to describe how that meticulous work has been achieved but it is beautiful... more than a dozen trees in each row all fused into one. Our teacher wasn't sure, but it is quite likely that if one of the trees got a serious injury to its trunk or roots the other trees, being connected to it, would help support it and give it nourishments as it is still part of the one huge man made tree... now that is pretty awesome don't you think?

Yea, I'm such a green-nerd...

The chainsaw is my friend

We had our second day of chainsaw training yesterday. We had the first lesson the day before yesterday were we got to take the chainsaw apart and learn how to clean it thoroughly, replace the string you pull to start it and other such fun things. I love that stuff! I'm hardly a mech-head in any way, but to get to tend the inner workings and make sure it is all whole and feeling peachy makes me all warm and fussy inside... Can you have maternal instincts for a machine?


Anyway, so today we got to go out into the woods. I made sure I got the same saw I tended to yesterday and after some briefing in the snow we filled the tanks up and got started. My little darling was a bit grumpy and didn't want to start at first, but when he got going... Well... he wasn't shy I can tell ya...


It was kind of scary to work with it though. Not that I held it at arms length between my thumb and index finger, but I don't like it when I know stuff perfectly in theory and then not have it work at all when I try actually doing it. But we have awesome teachers with looooaaaads of patience and with a little help I got it right and then passed the practical part for "chainsaw driver's licence A" with flying colours. =D


Today... well, my arms are falling off... besides that it was a pretty slow going day at school and when I got home we watched Avatar... at the movies... just let's say we went to the movies... It was ok, I guess... The animations were off the chart, so incredibly beautiful! And the story was as well, but I won't watch it again. My dearest had to hold me from throwing stuff at the tv and it's probably not healthy getting completely pissed off at fictional people when there are enough real ones you can waste your energy on.


Today's green notes:

Tending to buildings and tending to green areas require completely different skills... For some reason people who hire janitors don't get that... So they get someone who might be awesome at fixing the plumbing to tend to the green areas around the house as well. Because that's a really brilliant idea. You would never do it the other way around. Who hires an arborist to fix their toilet?

Did you know that on most (Swedish) cemeteries, especially the smaller ones, they calculate what areas are covered with grass, gravel and so on and then estimate what time will have to be used to tend to these areas? These calculations do not include trees, bushes and perennial plants... because they magically tend to themselves apparently. So you might want to be weary of the trees when you go visit your dearly departed... It's quite likely they will be tended by either people who have no idea what they're doing, or people who're not given the time to do what needs to be done.

Lastly... just because you own a chainsaw does NOT give you the credentials to properly prune and cut back trees.

The picture is taken by Zofia ( http://inspirea.blog.se/ ) and the full rights go to her and her wonderful inspirational blog about a gardening. This is a perfect example of people who should not be allowed near trees with anything sharp. That tree -might- spurt a bunch of panic sprouts that'll make the ends look like brooms and then it will most likely be infested with mold and fungus, rot and die and then finally fall down and smash something. Trees that have been treated like that makes me cry.

Handy tips when going to a fast food restaurant

Hi!
Decided to take this in English instead.... although right now this will most likely only be read by Söta, my brother and possibly my mom you never know.

IF anyone else happens to trod by I decided to give you a few handy tips when eating at a place like McDonalds, Burger King or somesuch. They are really simple little steps that won't make things more difficult for you, but I can promise you it will save the poor person behind the register a whole lot of time, effort and patience.

1. If you have bought a drink, be it small, medium or large, you only need ONE straw/drink. If you are planning to share it with your friend you might possibly need two. You will never need five or twenty, I promise. Even if the restaurant would suddenly be flooded it will still not be enough to build you a raft so just pick, and I repeat, ONE straw and walk away from the condiment table.

2. If you have no sense of taste, do not bother with the salt and pepper. If you still have working tastebuds you don't need 20 bags of salt. I know they're free and if you have a salt-deprived family at home, by all means grab a handful and take it with you. But please stop raiding the condiment table of all the salt and pepper you can find only to leave them on your tray/table/seat. If nothing else it's a fucking huge waste of resources because we're not allowed to put them back, so restrain yourselves people!

3. If you are visiting the restaurant with children, please use the time you stand in line to ask them what they want if you do not already know or decide for them. Trust me, they will not tell you once at the register as they will become instantly shy of the person behind the register and develop acute muteness, causing the people behind you to have to wait even longer while you try to coax your offspring into telling you what they want.

4. Be aware of the signs. If there are papers with text put up on doors or menuboards they might have information concerning you and your visit to the restaurant. If you do not wish to be bothered with such things, you have automatically voided your right to give the person behind the register attitude when it turns out you can't buy the icecream you've waited five minutes in line to buy. At least not when there were signs on the door AND on the menuboards you've been staring at for said five minutes.

5. The person behind the register is not responsible for changes in prices, campaigns, routines or general appearance of the restaurant (like the colour of the walls). Feel free to politely speak your mind of such things and ask if the person can relay these thoughts through the appropriate channel or use available feed-back boxes. But, and I can not stress this enough, prices, campaigns and somesuch are decided at headquarter level... NOT by the person behind the register.

6. Unless it is the owner of the restaurant behind the register, they are not allowed to give away free food, dip-sauce or desserts just because you would like something and do not want to pay for it. That, ladies and gentlemen, is stealing and it is naughty so stop trying to make the staff do it for you.

7. Yes, it is called fast food. But if it has been slow until you showed up there will most likely not be food ready to serve. If that would be the standard practice all day every day the amount of food wasted would be huge and if you can not wait for four minutes for your food, you wouldn't have had time to eat it anyway.

8. Yes, it is called fast food. But if there are a dozen freshly made cheeseburgers ready to go, and you just can't be bothered to pick the pickle out yourself and the line stretches to the door behind you: You will have to fucking wait. Please excuse my language, but that is the way it is.

9. Because of health and safety regulations animals are not allowed in to the restaurant unless they are in the form of patties or nuggets. That includes the Chihuahua sized dogs, even if “you're just gonna order real quick”. I don't care if it is cute or if you do not want to tie it up outside. Send a friend in or go home because the fine the restaurant will have to pay for having animals inside is far greater than whatever they might have made selling you a value meal.

10. If you get the overwhelming feeling of disgust, anger and/or annoyance every time you enter the restaurant and you think everything in there is always wrong, from the behaviour of the staff to the taste of the food there is really no reason to lash out at the staff or other guests. Just don't go there anymore.

I hope these have been helpful guidelines for anyone reading this and if you have any questions feel free to ask, I'll be here all night escaping from my essays.

Nytt namn, ny färg... kanske för flera dagar framåt?

Nåja, namnet behåller jag nog... tog fasen hela kvällen att komma fram till det, speciellt som höjdare som "Cake or Death" och "Something Wicked This Way Comes" redan var tagna ;) Men tack vare Söta är jag nu rätt nöjd.

Jag har också beslutat att begränsa mig lite. De duktiga bloggarna verkar ju ha något slags tema, i stil med "Inredning", "Barn" och sådär. Jag vill också vara duktig så jag har bestämt att Vilse I Min Egen Trädgård ska begränsas till:

*HUSET
*Min karriär som trädgårdsmästare
*Lajv/Rollspel
*Livet i största allmänhet...

Känns bra? Jag vill påstå det... Känns som jag har fått flyt på det här nu... Ska bara bestämma om jag ska fortsätta på svenska eller övergå till engelska. Stora saker på gång alltså, så se till att hålla ögon och öron öppna för uppdateringar!

I is fail

Hehe, världens snyggaste blogg... icke! Men det finns en header iaf. Och ja, de enda bilder jag har på mig som inte är äldre än typ tio år är på mig i lajvkläder. Lev med det! :)

Som ni märker har jag ingen som helst blogg-kunskap, ingen insikt i rätt etikett eller vetskap om vad gör en till en lyckad bloggare. Men jag tar tacksamt emot alla förslag!

Tills dessa börjar trilla in ska jag besöka min bror ( http://www.tredjegangen.blogspot.com/ ) och det tycker jag ni också ska! (syskonpromoting ftw!) =D

Bah... vuxenpoäng måste motverkas!

...Därför gör jag nu ett försök med blogging... bloggning... bloggande? Vad det nu heter... :) Bloggande är inte fullt lika illa som Facebook, Myspace, Lunarstorm och dylika communities I mina ögon vad det gäller fjortispoäng, men ändock hoppas jag att det mattar av den lyster av vuxenaura som plötsligt dykt upp i vår lilla lägenhet i Staffanstorp.

Bli nu inte ilska alla ni som är mer eller mindre flitiga användare av ovanstående verktyg! Jag har inte så lite självinsikt att jag inte inser att jag själv kommer att hamna där också förr eller senare. De är ju trots allt rätt ok verktyg för att hålla reda på folk man inte träffar så ofta men ändå vill kunna kasta ett getöga på då och då. Men jag föredrar senare... Det är något med att man inte kan gå ur när man väl gått med som "rubs me the wrong way"...

Hmm... borde nog haft en idé med vart jag ville komma med den här bloggen innan jag började kanske... err... nåväl... förutsatt att någon faktiskt läser den så får ni leva med lite förvirrat svamlande i början... och med största sannolikhet tills denna stackars sida självdör av att jag tappar intresset. ;P Men jag ska banne mig ge det ett försök och förmodligen kommer det främst att kretsa kring det stora vuxenpoänget i vårt liv just nu... HUSET... (vi ska döpa det sen, men just nu har vi bara namnet på fasantuppen, Orvar, på åkern, och koltrasten Smulan som bor i garaget).

Ett funkishus blev det minsann. Jag som envist hävdad att det bara var sekelskiftesvillor som gällde. Men efter mer än ett års spanande på marknaden dök det upp; vår kära lilla tegelkub i utkanten av Marieholm. ^_^ Hon är lite sliten och ser rätt alldaglig och nästan tråkig ut på utsidan där hon står i sin vinterkala trädgård. Men på insidan är hon tokmysig och har mycket större plats i sitt hjärta än vad man kan tro. Vi har redan långtgående planer för hur vi ska plåstra om mindre och större blessyrer på hennes insida och det kliar i mina trädgårdsmästarfingrar att väcka den sovande trädgården. Men det är tre månader innan vi ens får flytta in så vi får fortsätta planera en stund till.

Om ni nu ursäktar så ska jag se hur mycket man kan pimpa den här sidan egentligen och sprida den fantastiska nyheten: Sta har börjat blogga! ;P