onsdag 3 mars 2010

Drottningens katter

Har nu skrivit ca 14 sidor på mitt projektarbete... utan att egentligen ens ha kommit fram till vad det handlar om... Men det går fantastiskt långsamt iaf. =D

Hur eller hur var jag tvungen att sparka liv i min gamla mobiltelefon för att få tag på en bild jag behövde till arbetet och snubblade då över en hög bilder på våra små dampbarn och vips hade jag en ursäkt att smita från arbetet en stund. För vem har inte väntat, bitit på naglarna och frågat sig när dessa hårbollar ska få ett eget blogginlägg?! ... kanske inte... Men då kan ju ni gå och göra något vettigt... som att sova... har hört att folk gör det halv tre om nätterna.

För er som är kvar vill jag presentera våra två små sötnosar, Fafnir och Lorelai (Lailai). Fafnir är den store Ragdoll-bollen och Lailai är... tja... den andra...



De är som katter är mest antar jag. Håriga små sötnosar som sällan gör det man önskar att de gjorde. Tappar man bort dem behöver man bara lägga ett A4 på golvet eftersom åtminstone en av dem kommer infinna sig inom fem sekunder, lägga sig på sagda papper och sedan prompt somna. Skulle detta gälla en påse gäller regeln att lagd påse ligger och den förvandlas omedelbart till kattbostad. Städade ur vår klädkammare för ett par veckor sedan och hittade då en abnorm mängd påsar av sån där vävd plast, typ stora blå IKEA-påsar. Vet inte var alla kom ifrån men ut åkte dem iaf. Detta visade sig dock vara ett problem då dessa påsar genast var tvugna att inhysa en katt... Men med två katter och ett tjog påsar blev paniken stor... hur skulle de kunna bara ligga i en påse? Det gick ju inte för sig... Tillslut gav dock Lailai upp och Fafnir fann sig herre över påslandet.



Curiosity killed the cat må så vara, men jag kan lova att det finns inget mer obehagligt än att ha en katt sittandes och tokstirrande på en helt utan uppenbar anledning. Lailai har sitt utkikstorn från en av köksstolarna där hon brukar stå med framtassarna på ryggstödet och inspektera de få tillfällen det faktiskt förekommer matlagning.


Medan Fafnir föredrar en mer närgången taktik. Han är inte så stor på idén om att bli klappad, men han sitter gärna upptryckt mot en och stirrar uppmanande på en och man kan nästan höra honom tänka: "Jag vet att du hör mig, människa... Du ska lyda min befallning... Nej... inte klappa på mig... sluta! Gha... smutsig... nu måste jag tvätta mig.. igen!"

Den här bilden togs när jag försökte plugga till slutprovet i växtskydd... Ni förstår hur bra det gick då han satt där i gott och väl en kvart och bara glodde på mig. De försöka psyka mig, det är vad de gör... -_-



När det gäller sömn så däckar de lite överallt, men favoriten är kattställningen i datorrummet. Lailai är drottning över tornet då hon är den enda som kan ta sig högst upp, men längre ner finns en liten katthängmatta som också är mycket populär. Som ni kan se är den inte så stor och oftast är det någon kroppsdel som hamnar utanför.



Märkligt nog brukar Fafnir lyckas bättre trots att han är tre gånger större.



Det kan dock bli lite obehagligt ibland när han bylsat ihop sig och allt man ser är en liten kudde av fluff som endast kommer till liv om torrfoderautomaten skulle råka mata ut lite mat.



Bah... sockerrushen håller på att avta... Mer cola och åter till plugget.

Tjipp och hej!

2 kommentarer:

  1. *fniss* älskar dina katter! :3 Förstår att de är besvärliga ibland, men det är ju det som gör dem till katter ^^
    Shakespeare kör lite samma taktik som Fafnir när det gäller att bli klappad. Han hatar det. Oftast. Han tycker bara om att trampa på oss människor som finns i huset -.-

    SvaraRadera
  2. Så fina bilder på kissarna.
    Men du,lägg fram en kasse när du ska plugga.
    Då borde ögonen försvinna in i den.

    Ha,kanske lyckades jag eller?
    M

    SvaraRadera