lördag 13 februari 2010

Tillbaka till modersmålet

...för min moders skull faktiskt. Tror inte jag har några internationella läsare i vilket fall så det gör nog inte så mycket ;P

Har just vaknat från nattskiftet. Jag var kassans onda drottning hela natten...

"Nej du får inte sitta på kassadisken och äta.... För vi serverar mat på den, inte från din rumpa"

"Nej du får inte sitta på borden.... Folk äter från dem, och vill inte äta från din rumpa plus att de är uppsatta av människor med ej fullbördig kompetens och kan därför rasa ihop utan förvarning"

"En cheese.... *blir avbruten av en annan gäst* Salt och peppar är slut? ((borttagna för vi har fyllesäkrat condimentbordet)) Ge mig någon sekund bara så jag kan... Hur du förväntas kunna äta utan salt och peppar? Tja om du bara ger mig nån sekund så att jag kan avsluta den här killens beställning så behöver vi aldrig veta eftersom jag ska ta fram det åt dig då... Jag förstår att bristen på salt och peppar är ett avgörande problem för dig ((bland såååå många andra)) men ju längre du står och skriker på mig ju längre tid kommer det ta innan du får dina älskade kryddor"

"Om du inte får burgaren precis som du vill ha den så kommer du kasta den i ansiktet på mig? Tack för varningen men det finns inget behov av den tonen, jag har skickat ordern till köket och jag är säker på att den blir som du önskar... Det skiter du i och du tycker jag ska passa mig? Här, varsågod, pengarna tillbaka, dörren är där"

"Tyvärr kan jag inte skicka med en extra cheeseburgare "bara för att jag är så söt", det är stöld ur företagets ögon. Du vill istället ha en ny cheeseburgare för den du faktiskt betalade för var kall... bränd... och smakade konstigt? Vännen, du och dina tre polare är de enda gästerna här och jag såg dig med gott mod äta upp hela sagda burgare... Jag tror inte det var så farligt"

Jag gillar faktiskt mitt jobb, bara inte alltid människorna som handlar där.

1 kommentar: