Förstörd människosyn?

Vid en av mina många utläggningar om hur folk blir idioter så fort de kliver innanför dörrarna på snabbmatsrestaurangen X till alla de anställdas dagliga vånda så påpekade min käre bror att det nog var dags för mig att byta jobb. Jag kan vara benägen att hålla med. Misstolka mig rätt, jag gillar att jobba där, och det har försörjt mig genom år av studier så att jag än i dag inte har ett öre i studieskuld, men min människosyn har nog fått lida lite. Men jag tänkte att när jag väl kom ut som full-lärd trädgårdsmästare så skulle allt bli mycket bättre. Jag skulle bli en vänligare människa med en öppnare syn på människor och så vidare... ja ni förstår hur vilseledd jag är.

Har varit ute på min första praktikvecka hos en anläggningsfirma där de är hur snälla som helst. Jag har inte behövt jobba så hårt, men jag har fått köra minitraktor, göra lite beskärning, åka lastbil och hjälpa till med pålastning av ris osv. Mest har jag dock hjälpt till vid beskärning av plataner från lift. Nå, jag har mest stått på marken, samlat ihop grenarna, flyttat koner och försökt hålla folk från att ta livet av sig.

Det är här jag har insett att min människosyn nog inte kommer få sig något fantastiskt lyft även i min nya karriär som trädgårdsmästare.

Tydligen har den ekonomiska krisen spridit en självmordsvåg genom det svenska folkhemmet. Eller åtminstone en benägenhet för att utsätta sig själva för potentiellt livshotande situationer. Suicide by cop har blivit ersatt med suicide by gardener... Ok, lite väl magstarkt kanske, men jag kan fortfarande stolt stå vid banderollen "Folk är idioter".

Låt mig måla upp situationen för er... En smal gata mellan hyreshusen med en relativt bred gångväg på var sida kantad med en lika bred zon där kommunen har någon form av körsbär planterade. Det ser lika dant ut på båda sidor och vägen i sig är så pass smal att bilarna som passerar där kör tämligen sakta. Det är alltså inga problem eller större oangelägenhet att maka sig över till den andra sidan.

Vår lift är tokstor och tar upp -hela- gångbanan. Den är dessutom så klarorange att den kan få blinda att hajja till. På var sida om liften har vi två likaledes orangea koner utsatta ca två-fem meter bortom liftkroppen och två-fem meter bortom korgens placering (beroende på hur långt armen är utskjuten.) På utrymmet mellan körsbärsträden lägger vi riset så sammanfattningsvis är det mer än tydligt att beskärningsarbete pågår och det finns egentligen inget utrymme för gångtrafikanter att gå på utan att hamna rakt under korgen där även de tämligen stora grenarna rasar ned med jämna mellanrum.

Ändå måste jag, förutom att släpa undan grenarna, skära ned dem så att inte rishögen blir ohanterligt stor och flytta konerna allt eftersom beskärningsarbetet fortskrider, dessutom hela tiden hålla koll så att folk inte travar rakt emellan konerna och in i arbetsområdet. Man blir nästan mörkrädd för hur många som oförstående stirrar på mig när jag markerar att de ska gå RUNT.

"Men jag går ju inte under korgen"
"En halvmeter till sidan räknas inte... Grenarna som kommer neddimpande kan vara uppåt tre meter och släpps de från sju meters höjd så finns det en överhängande risk att de studsar.... Jag har hjälm och koll när han släpper dem där uppifrån - du missade just två meterhöga koner och en maskin stor som en van... Förpassa dig till andra sidan"

Hade dessutom två små knattar som var på väg att knata rakt in under korgen innan jag hann få syn på dem. Den ene killen flyttade sig när jag sa åt dem, men den andra fortsatte obekymrat rakt fram tills jag fick tag om hans arm och drog honom åt sidan. Först försökte han urskulda sig med att "han inte visste". Jag iddes inte ge honom en föreläsning om att varningskonerna var där av en anledning utan sa bara att det var lugnt så länge de höll sig utanför arbetsområdet när de gick vidare. Så runt gick de men när de passerat de andra konerna vänder han sig om och proklamerar att han ska säga till sin pappa så ska han komma och spöa mig.
Verkligen?
Så på listan har vi nu:
*Folk är idioter
*Folk är självmordsbenägna
*Folk har uppmärksamhet badboll
*Folk kan inte uppfostra sina avkommor
*Föräldrar tar potentiellt till våld mot folk som förhindrar att deras barn kommer hem med allvarliga skallskador/inte kommer hem alls

Men om man inte tar med folks idioti i beräkningen så har jag haft jättekul den här veckan. Det är alltid lite läskigt att börja på ett nytt ställe och det tar ett tag innan man kommer till rätta. Som praktikant känner man sig dessutom väldigt ofta väldigt mycket i vägen. Men min arbetsledare har försäkrat mig om att jag varit jätteduktig, inte i vägen alls, och omtyckt av alla så jag tar det som ett gott tecken.

Vad det gäller liften... Tja, jag har inget liftkort så jag får egentligen varken köra eller arbeta från den, men jag fick följa med upp en dag och några grenar tog jag minsann bort. Helt underbar utsikt och det var roligt att försöka klura ut hur vi skulle placera oss för att få in den toklånga armen in i trädkronorna.

Sån här fin utsikt hade vi från korgen.

Och med ett sånt här fall kanske det är tydligare att folk borde pallra sig över till andra sidan? (Konerna står inte där de ska då vi precis höll på att flytta liften för att komma fram till nästa träd. I vanliga fall står de som sagt ett par meter framför själva liften)

Även om jag står fast vid mitt tidigare uttalande att folk är idioter kan jag dock eventuellt fundera på att rucka på idéen om att våld löser allt... CRAMO har nog en poäng, iaf när det gäller hyrda maskiner... :P

Drottningens katter

Har nu skrivit ca 14 sidor på mitt projektarbete... utan att egentligen ens ha kommit fram till vad det handlar om... Men det går fantastiskt långsamt iaf. =D

Hur eller hur var jag tvungen att sparka liv i min gamla mobiltelefon för att få tag på en bild jag behövde till arbetet och snubblade då över en hög bilder på våra små dampbarn och vips hade jag en ursäkt att smita från arbetet en stund. För vem har inte väntat, bitit på naglarna och frågat sig när dessa hårbollar ska få ett eget blogginlägg?! ... kanske inte... Men då kan ju ni gå och göra något vettigt... som att sova... har hört att folk gör det halv tre om nätterna.

För er som är kvar vill jag presentera våra två små sötnosar, Fafnir och Lorelai (Lailai). Fafnir är den store Ragdoll-bollen och Lailai är... tja... den andra...



De är som katter är mest antar jag. Håriga små sötnosar som sällan gör det man önskar att de gjorde. Tappar man bort dem behöver man bara lägga ett A4 på golvet eftersom åtminstone en av dem kommer infinna sig inom fem sekunder, lägga sig på sagda papper och sedan prompt somna. Skulle detta gälla en påse gäller regeln att lagd påse ligger och den förvandlas omedelbart till kattbostad. Städade ur vår klädkammare för ett par veckor sedan och hittade då en abnorm mängd påsar av sån där vävd plast, typ stora blå IKEA-påsar. Vet inte var alla kom ifrån men ut åkte dem iaf. Detta visade sig dock vara ett problem då dessa påsar genast var tvugna att inhysa en katt... Men med två katter och ett tjog påsar blev paniken stor... hur skulle de kunna bara ligga i en påse? Det gick ju inte för sig... Tillslut gav dock Lailai upp och Fafnir fann sig herre över påslandet.



Curiosity killed the cat må så vara, men jag kan lova att det finns inget mer obehagligt än att ha en katt sittandes och tokstirrande på en helt utan uppenbar anledning. Lailai har sitt utkikstorn från en av köksstolarna där hon brukar stå med framtassarna på ryggstödet och inspektera de få tillfällen det faktiskt förekommer matlagning.


Medan Fafnir föredrar en mer närgången taktik. Han är inte så stor på idén om att bli klappad, men han sitter gärna upptryckt mot en och stirrar uppmanande på en och man kan nästan höra honom tänka: "Jag vet att du hör mig, människa... Du ska lyda min befallning... Nej... inte klappa på mig... sluta! Gha... smutsig... nu måste jag tvätta mig.. igen!"

Den här bilden togs när jag försökte plugga till slutprovet i växtskydd... Ni förstår hur bra det gick då han satt där i gott och väl en kvart och bara glodde på mig. De försöka psyka mig, det är vad de gör... -_-



När det gäller sömn så däckar de lite överallt, men favoriten är kattställningen i datorrummet. Lailai är drottning över tornet då hon är den enda som kan ta sig högst upp, men längre ner finns en liten katthängmatta som också är mycket populär. Som ni kan se är den inte så stor och oftast är det någon kroppsdel som hamnar utanför.



Märkligt nog brukar Fafnir lyckas bättre trots att han är tre gånger större.



Det kan dock bli lite obehagligt ibland när han bylsat ihop sig och allt man ser är en liten kudde av fluff som endast kommer till liv om torrfoderautomaten skulle råka mata ut lite mat.



Bah... sockerrushen håller på att avta... Mer cola och åter till plugget.

Tjipp och hej!

Bokrea och Shirley Temples

Gav av någon anledning min käre pojke uppdraget att väcka oss i morse... det slutar aldrig väl. Och mycket riktigt gick det, nå låt oss säga att det inte gick helt enligt planen. Vi vaknade till liv vid lite över ett. -_- Vi hade därmed lyckats missa telefontiden till våra hyresvärdar med flera timmar och fick inte heller idag svar på vad fasen de pysslar med eftersom de inte hört av sig om vår uppsägning än. Istället blev det att bylsa på sig och åka in till Malmö.

Första stoppet var Bokia och bokrean där jag hittade en handfull trädgårdsböcker, en kokbok till mamma och (på min pojkes uppmaning) en svensk-skånsk ordbok. Det sista är lite sent påtänkt. Jag hade möjligtvis behövt den för ca fem år sedan då jag inte förstod ett dugg av vad folk sa här omkring, men nu kanske den kan komma till hjälp när vi har gäster... den kommer dock inte få, som herrn i huset påstår, ersätta Svenska Akademins Ordlista vid spel av Alfapet.

Därefter tittade vi in på Byggfabriken och gick och dreglade över nyproducerade gamla handtag, strömbrytare och kakel.




Det är naturligtvis inte riktigt realistiskt att vi skulle lägga 300-500 spänn för en strömbrytare, men det är alltid trevligt att drömma. Förälskade mig dock fullständigt i ett handtag och framför allt låset till detta handtag.

Är det inte helt underbart? I wants it!! Men för 650 spänn hamnar det rätt långt ner på inköpslistan. Jag tror tyvärr inte något av handtagen, speciellt inte de som behöver nyckellås, är i akut behov av att bytas ut just nu.

Efter besöket på Byggfabriken blev det Burlöv och lite mat innan vi skulle hem. Det var tanken i.a.f. Men pojken hittade Assassins Creed II på Game trots att vi inte skulle köpa fler spel eller filmer innan vi kommit i ordning i huset. Av någon mirakulös anledning uttalade jag mig inte om detta inköp vilket annars hade kunnat stå mig dyrt senare då vi travade in på en inredningsbutik och snubblade över en stor hallspegel och hylla som vi suktat efter hur länge som helst. Det var sista exemplaret och nedsatt med halva priset... Så, så bra gick det för oss att spara pengar inför husflytt. -_-'

Shoppingdagen avslutades för pojkens del på systemet och för min del på Citygross där jag inhandlade sånt där rött mojs och Ginger Ale så jag kunde testa att blanda min alldeles egna Shirley Temple. Det blev rätt gott, men något highball glas fanns inte att tillgå, lika lite sugrör och de där förbannade inlagda körsbären kommer inte över min tröskel. Men nu har jag i vilket fall... (traskar ut i köket och kollar) ...grenadine (!) så jag kan ordna egen dricka om vi är bortbjudna någon gång. Uppenbarligen gör det folk fruktansvärt illa till mods att ha en person som bara dricker läsk med i sällskapet. Men det är slut med det nu... jag är typ vuxen... och dricker drinkar minsann... Även om det så bara är läsk med fin färg och extra smak.

Har förövrigt lyckats få iväg det ena arbetet och kommer bli färdig med förberedelserna inför provet ikväll. Så är det bara ett helt projektarbete kvar innan nästa fredag.

I am truly the queen of procastination...

Skånetrafikens nya, gamla teknik

Skånetrafiken har infört ett system liknande det som redan finns i Stockholm, där du kan köpa din biljett i mobilen. Det är en väldigt trevlig idé och styckpriset är även billigare än om du köper biljetten kontant.

Det finns dock en liten hake. Du måste ha en mobil som du kan gå ut på nätet med, sk. wap-telefon. Det fungerar dock INTE om du har en iPhone, eller någon slags mobil med android plattform.

Du måste alltså ligga i något slags gråskikt där du köpt en mobil de senaste tre, fyra åren som stödjer Java, men inte en så pass ny att de är någon av de modellerna som faktiskt är utvecklade för att du ska ladda ner aplikationer till dem och göra det smidigt för dig när du surfar.

Kändes det verkligen lönt att gå ut med det systemet? När du styckat ner mobilägarna som passar i det facket så har du kanske hälften som känner sig så pass bekväma med sina mobila kunskaper att de skulle kunna använda sådana tjänster och sedan en ännu mindre del som åker buss så regelbundet att det är lönt för dem att ladda ner aplikationen och använda den.

Vidare så måste du ha konstant uppkoppling som jag förstår det under hela resan eftersom nedkoppling efter köpt och mottagen biljett kan riskera i att den försvinner och blir det sedan kontroll så får du betala 500 spänn för att du åker utan biljett. Så de 10 % rabatt man får på biljettpriset lär vägas upp av kostnaden för internetuppkopplingen. Om ditt batteri råkar dö räknas det som om du tappat bort din biljett och du får även där böta 500 kr vid ev kontroll.

Det känns som om det varit billigare och mer effektivt i längden om de köpt in Stockholms system där du skickar ett sms med vilken sorts biljett du vill ha och hur många zoner den ska gälla för så får du ett sms tillbaka med din biljett som är giltig i typ 20 min. Men tjänsten fungerar smidigt och du kan tekniskt sett förbereda ditt sms och sen bara skicka det när du står i kö för att gå på så hinner du få tillbaka din biljett innan du kommer fram till busschaffören och allt är frid och fröjd.

Ska kanske maila Skånetrafiken och tipsa om detta brillianta förslag... men först ska jag bli frisk... och färdig med allt skolarbete... och mindre gnällig på min blogg... ;P

Gråt imorgon över vad du inte gjorde idag

Jag skulle plugga i helgen... jajjamen... göra färdigt ekonomiarbetet så det var fritt fram att avsluta projektarbetet nästa vecka. Men så blev det inte.

Har visserligen jobbat natt fredag och lördag vilket har misshandlat min dygnsrytm rätt rejält, men jag har ändå inte sovit bort hela dagarna. Vad jag däremot har gjort är att spela Alfapet med min pojk. Dag ut och dag in. Vem kunde ana att Alfapet var beroendeframkallande?

Min käre pojk tycker också att det är hysteriskt roligt att påpeka en annan sak. Jag skriver rätt mycket, rollspel och dyl. Jag älskar böcker och är det något jag kan impulshandla så är det just böcker. Vilket också innebär att jag läser en hel del. Jag gillar korsord och har ordpussel på min mobil... och ändock... trots detta ligger vi aldrig långt ifrån varandra poängmässigt. Så här långt har jag förlorat hälften av gångerna... till en dyslektiker... ;P Min pojke är awesome!

Tillbaka till modersmålet

...för min moders skull faktiskt. Tror inte jag har några internationella läsare i vilket fall så det gör nog inte så mycket ;P

Har just vaknat från nattskiftet. Jag var kassans onda drottning hela natten...

"Nej du får inte sitta på kassadisken och äta.... För vi serverar mat på den, inte från din rumpa"

"Nej du får inte sitta på borden.... Folk äter från dem, och vill inte äta från din rumpa plus att de är uppsatta av människor med ej fullbördig kompetens och kan därför rasa ihop utan förvarning"

"En cheese.... *blir avbruten av en annan gäst* Salt och peppar är slut? ((borttagna för vi har fyllesäkrat condimentbordet)) Ge mig någon sekund bara så jag kan... Hur du förväntas kunna äta utan salt och peppar? Tja om du bara ger mig nån sekund så att jag kan avsluta den här killens beställning så behöver vi aldrig veta eftersom jag ska ta fram det åt dig då... Jag förstår att bristen på salt och peppar är ett avgörande problem för dig ((bland såååå många andra)) men ju längre du står och skriker på mig ju längre tid kommer det ta innan du får dina älskade kryddor"

"Om du inte får burgaren precis som du vill ha den så kommer du kasta den i ansiktet på mig? Tack för varningen men det finns inget behov av den tonen, jag har skickat ordern till köket och jag är säker på att den blir som du önskar... Det skiter du i och du tycker jag ska passa mig? Här, varsågod, pengarna tillbaka, dörren är där"

"Tyvärr kan jag inte skicka med en extra cheeseburgare "bara för att jag är så söt", det är stöld ur företagets ögon. Du vill istället ha en ny cheeseburgare för den du faktiskt betalade för var kall... bränd... och smakade konstigt? Vännen, du och dina tre polare är de enda gästerna här och jag såg dig med gott mod äta upp hela sagda burgare... Jag tror inte det var så farligt"

Jag gillar faktiskt mitt jobb, bara inte alltid människorna som handlar där.

Show me the money!

Called CSN today... and this time I got to talk to the sweetest administrator ever.

I explained the situation to her and there was a bit of silence while she went through my documents. Then she asked if another administrator really had told me to apply again. And you could hear she was sighing on the inside because this co-worker of hers had apparently not bothered to scroll down when checking my papers. But she said she'd happily send me a new form where I can confirm I'm in school and doing well, which is what the other one should have done in the first place which would have saved both me and them a whole lot of work, wait and trouble.

So all in all... if I'm lucky... I might get my grants next month or so... which is about two months before I'm all done and graduate... -_-

But at least my faith in the wonderfully, competent staff at CSN is restored. I just need to stay away from the bad eggs in the future.